3 dagar efter avslutade proverakur kom mensen. Alltså mycket tidigare än vad läkaren sagt till mig. Idag började jag med pergotime. Hittills mår jag bara fint!

Provera kuren gled i galant. Inga biverkningar, inga probs. Fick lite blodblandade flytningar men det ska visst vara normalt.

Inväntar mens och därefter pergotime kuren. Kanske dags att beställa ÄL-stickor? ^^

Här är jag igen ! Idag är det EXAKT två veckor kvar tills vi ska till gyn. Antagligen får vi våra resultat på testerna då. Jag hoppas för allt i världen att vi ska få sätta igång redan då och inte behöva vänta till i augusti. Men sen kan det även vara så att dom undersöker klart nu för att sedan skicka oss till Kvinnokliniken i augusti då de just nu har sommar stängt.

Skulle vara roligt att veta hur det gått till för alla men alla kommuner verkar göra så väldigt olika.

Av någon anledning så har jag så mycket hopp inför de här. Jag tänker att så fort jag får pillrena blir det bebis ! Men det är ju inte säkert. Vi har ju ingen aning alls. De här kanske bara är början på en lång process?

Nu var det ett tag sedan men här är jag igen !

Mannen gjorde spermaprov för  1 och ½ vecka sedan. Vi väntar fortf på remiss till kvinnokliniken. Ju längre tid det tar desto ondare gör det och ju mer vill jag bara ge upp.

Jag blir bara bittrare å bittrare.. Klarar inte längre av att se allas glada söta uppdateringar med deras magar på min FB. Just nu 3 gravida kvinnor som uppdaterar engång var i veckan med vilken vecka dom är i och några dagar senare hur magen växt. Ständigt påmind!

Så här var det iaf med spermaprovet ! Vi kom till sjukhuset och gick rakt igenom ett lab. Mannen fick gå in i personalrummet och en lapp sattes upp på dörren om att inte störa eftersom att provtagning pågick.

I mitt huvud trodde jag det skulle vara ett stort vänterum med massa toaletter där man såg hur en och en gick in och runkade. Men nepp, inte en kotte där förutom en sköterska som hjälpte oss och visade mannen in i rummet för att sedan gå och komma tillbaka 15 min senare när han tröck på en knapp.

Känner mig så äcklig nu, finnarna på ryggen, finnarna i ansiktet. Det kanske inte syns i ansiktet men jag är alldeles knottrig i hela huden. Känner mig jätte äcklig och det enda som skulle kunna hjälpa är p-piller..

Nystartad blogg, wööh!

Anledning till denna anonyma bloggstart är inte så konstig egentligen. Jag behöver få skriva av mig om saker man inte skriver i en blogg som alla ens nära och kära läser. 

Förra året började jag och min sambo försöka skaffa barn. Inte helt lätt tyvärr och inte som jag tänkt mig. Första månaderna var roliga och det fick hända när det hände.

Min kompis och hennes man började också försöka några månader senare, vi pratade om att det kan ta lång tid och hej och hå. Men nej det var visst bara för oss. Hon blev gravid på första försöket.

Alla runt om är gravida och lyckliga och jag känner mig hemsk och elak som är avundsjuk och arg. Därav denna blogg? Pysa ut lite ånga.

Igår fick jag samtalet, jag och min partner ska utredas och allvarligt talat är jag jätterädd. Tänk om det allvarligt är något fel på mig? På han? Jo antagligen är något fel men jag vill hoppas på annat, att det bara är en tillfällighet.