Jag hatar att hata, jag hatar att vara sur, jag hatar att tänka dumma tankar. Ju mer dumt jag tänker om andra, ju sämre känner jag mig själv.

Jag brukar gilla dom flesta, inte ha något emot folk och gå ihop med alla. Men just nu håller jag på att brista. JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ ALLA FJOLLIGA GRAVIDA. De är så synd om dom heeeela tiden, å dom är så rädd för allt. Tycker det är störtlöjligt.

Men så är det bara för jag är så avis å besviken. Blir så trött på de som gnäller, va glad för i helvete!

Fast vad tänker då folk om mig som redan har ett barn? De borde väl räcka? Å när jag själv är gravid, hur kommer jag vara då? Om jag nu blir de någon gång.

Här är jag igen ! Idag är det EXAKT två veckor kvar tills vi ska till gyn. Antagligen får vi våra resultat på testerna då. Jag hoppas för allt i världen att vi ska få sätta igång redan då och inte behöva vänta till i augusti. Men sen kan det även vara så att dom undersöker klart nu för att sedan skicka oss till Kvinnokliniken i augusti då de just nu har sommar stängt.

Skulle vara roligt att veta hur det gått till för alla men alla kommuner verkar göra så väldigt olika.

Av någon anledning så har jag så mycket hopp inför de här. Jag tänker att så fort jag får pillrena blir det bebis ! Men det är ju inte säkert. Vi har ju ingen aning alls. De här kanske bara är början på en lång process?

Nu var det ett tag sedan men här är jag igen !

Mannen gjorde spermaprov för  1 och ½ vecka sedan. Vi väntar fortf på remiss till kvinnokliniken. Ju längre tid det tar desto ondare gör det och ju mer vill jag bara ge upp.

Jag blir bara bittrare å bittrare.. Klarar inte längre av att se allas glada söta uppdateringar med deras magar på min FB. Just nu 3 gravida kvinnor som uppdaterar engång var i veckan med vilken vecka dom är i och några dagar senare hur magen växt. Ständigt påmind!

Så här var det iaf med spermaprovet ! Vi kom till sjukhuset och gick rakt igenom ett lab. Mannen fick gå in i personalrummet och en lapp sattes upp på dörren om att inte störa eftersom att provtagning pågick.

I mitt huvud trodde jag det skulle vara ett stort vänterum med massa toaletter där man såg hur en och en gick in och runkade. Men nepp, inte en kotte där förutom en sköterska som hjälpte oss och visade mannen in i rummet för att sedan gå och komma tillbaka 15 min senare när han tröck på en knapp.

Känner mig så äcklig nu, finnarna på ryggen, finnarna i ansiktet. Det kanske inte syns i ansiktet men jag är alldeles knottrig i hela huden. Känner mig jätte äcklig och det enda som skulle kunna hjälpa är p-piller..